26,1 procent. Så stor andel av rösterna fick piratpartiet i studentområdet Delphi i Lund. Här, ett stenkast från LTH, bor av naturliga skäl flest studenter som pluggar på Teknis.
Vad säger detta oss om framtiden? Vad berättar detta om de företag som inom några år kommer att anställa studenterna när de har examinerats?
Och vad innebär det att piratpartiet är största parti bland väljare under 21 år – och att det tillsammans med miljöpartiet nu har nära h-ä-l-f-t-e-n (45 procent) av alla väljare i samma grupp?
Antagligen att det är dags att börja ta vissa ämnen på allvar.
Alldeles oavsett vad man tycker om piratpartiet.
Fram till nu har det varit lätt att få känslan av att vi lever i parallella världar, i alla fall när det gäller politik.
Internetfrågor har konsekvent reducerats till diskussioner om köpmoral, när frågorna i själva verket handlar om samhälle, demokrati och integritet. De har också viftats bort som ungdomsfrågor istället för att betraktas som generationsfrågor.
Politiker och debattörer har sett på debatten ungefär som växtvärk: ja, ja, det gör lite ont, men problemet försvinner av sig självt med tiden.
Valet i söndags visar hur felaktig den synen har varit.
Resultatet är ett kvitto på att internetfrågorna är värdegrundande. Dagens unga kommer att bära med sig dem i livet och i stället för att försvinna kommer de att prägla deras politiska syn under lång tid framöver. Alla andra frågor kommer att ses i ljuset av dessa.
Den diskussion som dagens unga för måste därför övriga samhället nu snabbt se till att delta i, istället för att försöka kväsa.
Valet i söndags uppvisade den största ålderskillnaden någonsin i ett svenskt riksdags- eller EU-parlamentsval. Det är en utveckling som borde få oss alla att känna oss lite obekväma.
9 Comments
Det är egentligen mycket intressant hur olika berget ser ut från olika sidor
En av de märkligare bilderna från Lunds horisont bjuder nog Morgan Johansson (S) på. http://morganjohansson.blogspot.com/2009/06/ett-misslyckande-for-s-men-s.html Jag känner att jag har behov av att stöna över hans beskrivning av mig och andra som röstat PP, men har liten om ens någon lust att försöka rubba hans världsbild. Ser det kanske mera som en del av den politiska kartan, som kan underlätta orienteringen.
Vem ska anställa en person, som anser att företagets hemligheter borde vara tillgängliga för alla?
Vi ser samma trend inom den kommersiella sfären - öppenhet, dela resurser, remixing, etc - vilket är väldigt svårt eftersom de monetära incitamenten är starka och inte de ideella. Samtidigt startas många nya bolag som just jobbar enligt den nya paradigmen. Detta är underbart för de stora som äger infrastruktur och andra enorma och dyra system, och fruktansvärt för de mellanstora - en värld med jättar och dvärgar men inga “normalstora”…
Anders, klarsynt som vanligt. Tack för trevlig läsning.
stettiner, du verkar antyda att PP tycker att allt ska vara offentligt, vilket är en ganska grov feltolkning av ett parti som håller på den personliga integriteten. För det första så finns det ju många företagshemligheter som inte uppnår verkshöjd eller ens kan anses vara verk och således inte skyddas av upphovsrättslagen - ändå finns det lagar och normer som gör att dessa skyddas. För det andra så måste man skilja på om ett verk är 1) ej publicerat, 2) publicerat, men bara för de som betalat eller beviljats tillgång, 3) är fritt tillgängligt med vissa begränsningar av tillåtna användningar, 4) är public domain. Piratpartiet föreslår vad jag vet inga förändringar som innebär att det inte ska vara möjligt att hindra otillåten publicering av tidigare opublicerat material. Men visst kunde partiet vara tydligare. Hur som helst så tror att man lurar sig om man tror att allt skydd av hemligheter och opublicerat material hänger på just dagens utformning av upphovsrätten.
Här kommer ett litet lästips förresten.
Några av de första kommentarerna efter valet från Fredrik Reinfeldt har just publicerats i DN. Han tror att problemet PP kommer att försvinna på samma sätt som “klapp och klanggänget Ny demokrati”.
På frågan om han inte tar PP på allvar får vi svaret:
“– Jag kommer inte bli piratpartist och jag kommer att fortsätta tro på lag, ordning och upphovsrätt. Jag tror att man ska kunna lita på att man kan tjäna pengar på sina tjänster man vill sälja. Det är ju faktiskt så att vi vill inte stänga ner internet, säger Fredrik Reinfeldt.”
Barbro Hedvall är ännu säkrare på sin sak. Så här heter det i dagens DN:
“I Sverige lyckades inte Sverigedemokraterna ta sig till Europaparlamentet.
– Det ska vi tacka Piratpartiet för, men piraterna kommer inte vara med i riksdagsvalet men det kommer Sverigedemokraterna att vara. säger Barbro Hedvall.”
När jag trodde att botten var nådd så hittade jag en kolumn i SvD av Lars Ryding.
Ryding börjar med att analysera partiets politik. Pirater håller på med röveri och det Räuberei på tyska. Där tar analysen slut.
Han avslutar med en statistisk räkneövning och kommer till slutsatsen att Piratpartiet nog knappt finns eftersom röstdeltagandet var så lågt och Europa är så stort.
I’m not easily impsersed. . . but that’s impressing me!
2 Trackbacks
[...] Bara lite växtvärk? [...]
[...] Bara lite växtvärk? – Medierna och politiken har samma problem. Klyftorna ökar. Eller så kanske vi ska sluta se det som ett problem. Tänk om det är en fantastisk möjlighet istället. [...]